French Rococo Era Painter, 1684-1721 He is best known for his invention of a new genre, the f?te galante, a small easel painting in which elegant people are depicted in conversation or music-making in a secluded parkland setting (see under F?TE CHAMP?TRE). His particular originality lies in the generally restrained nature of the amorous exchanges of his characters, which are conveyed as much by glance as by gesture, and in his mingling of figures in contemporary dress with others in theatrical costume  Related Paintings of Jean antoine Watteau :. | Das Ballvergnegen | Der Gleichgutige | Vergnegen im Freien (Amusements champetres), Detail | Gersaint s Shop Sign | avfarden till kythera |
Related Artists:
master of st bartholomew
active in Cologne ca 1480/1510
Ferdinand Olivier
German Painter, 1785-1841 Painter, draughtsman and lithographer, brother of Heinrich Olivier. The brothers' mother was a court opera singer in Dessau, and Ferdinand's later interest in the German medieval and Nazarene styles owed much to the intellectual climate at the Anhalt-Dessau court, where Leopold III Frederick Francis, Prince of Anhalt-Dessau, had been the first German prince to introduce the Gothic Revival style. Olivier took up drawing in 1801-2 under the tuition of Carl Wilhelm Kolbe and the engraver Johann Christian Haldenwang (1777-1831). In 1802-3 he accompanied his father to Berlin, where he studied woodcut techniques under Johann Friedrich Gottlieb Unger (1755-1804) and may have attended August Wilhelm Schlegel's lectures on belles-lettres and art. It was here, at the latest, that he discovered Herzensergiessungen eines kunstliebenden Klosterbruders (Berlin, 1797) by Wilhelm Heinrich Wackenroder and Ludwig Tieck, and the latter's Franz Sternbalds Wanderungen (Berlin, 1798), two books of vital significance for the painting of the Romantic era. Having decided to make art their career, Ferdinand and his brother Heinrich spent two years (1804-6) in Dresden, where they copied the works of Ruisdael and Claude Lorrain in the art gallery during the summer months. Ferdinand also took lessons from Jacob Wilhelm Mechau (1745-1808) and Carl Ludwig Kaaz, both painters of idealized landscapes, and he was probably introduced to the work of Philipp Otto Runge and Caspar David Friedrich by Friedrich August von Klinkowström (1778-1835), a friend of Runge. In June 1807 Ferdinand's excellent knowledge of French led to his appointment as embassy secretary in Paris, where Heinrich soon joined him. However, after just a few weeks he gave up his diplomatic career in order to devote himself to a study of the Musee Napoleon, which at that time housed art treasures pillaged from all parts of Europe. Ferdinand and Heinrich jointly produced three paintings for Leopold III Frederick Francis of Anhalt-Dessau: a portrait of Napoleon on Horseback (c.1809; W?rlitz, Schloss), and a Last Supper and Baptism (1809-10; Werlitz, Evangel. Ch.) for the Gothic Revival church in Werlitz. Although these last two were supposed to be copies after the 'old German school', the Olivier brothers in fact used 15th- and 16th-century Dutch and Flemish models to create original compositions. At the end of 1809 they returned to Dessau.
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).